Aida Chehrehgosha - Is this long enough? (2020) and AIDA WAS HERE (2020)

Aida Chehrehgosha, AIDA WAS HERE (2020) carpet, dimensions 1,5x12 metre.

In her work, Is this long enough? (2020) and AIDA WAS HERE (2020), Aida Chehrehgosha explores issues of identity and childhood memories where unpleasantries may derive from personal experiences. Her work evokes feelings in the viewer by following Chehrehgosha and her family’s emotional history and moments towards healing and understanding. By working site specifically in relation to her own memories, she also connects our collective understanding of a young girl's vulnerability and sense of hopelessness.

Chehrehgosha is a Swedish artist, born in Teheran, Iran in 1979. She studied at Konstfack, University College of Arts, Crafts and Design, Stockholm, Sweden (2003 – 2009) and at the Royal Institute of Art, Stockholm, Sweden (2009 - 2010). Her works have been exhibited in numerous solo exhibitions and group shows both in Scandinavia and abroad. 

For further background about the work, listen to the Podcast Konstnärskapet, Episode 5, "Aida Chehrehgosha, det här är dagen vi skiljer oss," 2020 by Sofia Curman. Also look at her documentary film featuring behind-the-scenes material filmed.

Aida Chehrehgosha, Is this long enough? (2020), 285x72cm, Photography (Diasec pigmentprint).

 Text below by Aida Chehrehgosha

"Jag är 11 år och står på fönsterkarmen i mitt barnrum i miljonprogramhuset där vi bor. Jag vinglar med foten på samma kant som vi brukar vädra våra mattor ifrån.

– Är det här tillräckligt långt? Kommer det göra nog med skada? Tänk om jag överlever?

Orden har suttit i min kropp sedan dess. Aldrig släppt mig. Mörkret har virat sig omkring mig.

Det här verket är ett möte med en plats och en tid där något gick sönder i mig. Det är ett fruset ögonblick då jag som 11-åring stängde ner och slutade känna.

Känslan av ensamhet.

Att vara icke älskvärd.

Att inte ha ett värde.

Orden lämnade mig inte. De formade mig till den jag har varit. Tills nu. Efter två årtionden av sökande efter läkning så hittade jag kärnan där det gjorde som mest ont. Det som orsakat all smärta. Dessa ord som kom att bil mitt enda förhållningssätt till mig själv och till livet. 

Jag gick tillbaka till denna plats i vuxen ålder, en sista gång. Mötte det som jag har försökt att undvika i alla år. Jag och mitt lilla11-åriga barnjag. Tillsammans har vi försökt att läka det som varit för att kunna gå vidare. Och här är den. En matta som visar mitt sår. Det är bara en matta. Ett konstverk. Men det är mitt.

Idag är jag inte arg utan tacksam. Och mer i ljuset än någonsin. Det här verket är en symbol för allt arbete som jag har gjort genom åren och den tacksamhet jag känner till konsten som förde mig hela långa vägen fram till den läkning som jag så länge letat efter."